Denna starka käsla.
0kommentarer
Musiken dånar under oss. Fortplantar sig genom våra väggar. Dunkar i hela huvudet. Att det aldrig kan vara tyst någon gång!!
I går kväll när vi kom hem från min farmors begravning, otroligt trötta och i behov av skön, ostörd sömn så spelade fanskapen hög musik och skrek de vanliga otrevliga, fula, ilska orden som gör det omöjligt att slappna av och sova.
Ville ringa störningsjouren, men klockan var 23.30 en fredagskväll. Jag tror inte att de hade fest, men utifall liksom. Fest måste man få ha ibland och det var ju fredag. Men ändå växte ilskan.
Jag var SÅ FÖRBANNAD. Det är jämt såhär!
Jag står ut med att höra barn som kanske gråter eller är missnöjda med någonting, men VUXNA MÄNNISKOR som jämt bråkar och skriker "jävla hora" och sånt är inte ok. Önskar nu att jag hade ringt.
Nu är det visserligen mitt på dan, men jag vill läsa och de går inte när de spelar musik så högt att jag hör vartenda ord som sjungs. Jag hatar att bo i hyreslägenhet och jag hatar mina grannar. J**la stjärtgrannar.
Jag längtar SÅ tills jag får jobb och kan spara till ett hus. Ett hus som inte sitter ihop med någon annans hus. Ett hus där det enda rinnande vattnet som hörs är mitt vatten. Den enda musiken som hörs är min musik (eller Thomas såklart). De enda skriken som hörs kommer från tv:n.
Oooh ett sådant paradis!
Jag är så arg så att jag kokar, men jag vågar inte prata med dem, för de verkar ganska insabila. Ilskna. Man vet aldrig vad de tar sig till.
Hoppas att de flyttar snart.
Kommentera