Varför i hela friden är det så svårt att motivera sig till att göra en enda grej när man inte har något annat att göra alls och så lätt när man har massor att göra.

Att vara arbetslös är tortyr. Jag hatar det. Jag har inte varit motiverad till någonting på flera månader.
Jag har börjat skjuta upp saker. Det är ju ändå bara mig det påverkar.
Jag gör ingenting och jag blir så himla utmattad av det.
Jag behöver ha saker att att göra, saker som jag inte gör bara för mig eftersom jag helt skiter i såna saker nu. Jag är så himla trött på mitt eget sällskap och trött på att bara göra saker som bara spelar någon roll för mig.
Jag vill ha ett jobb, men det känns så hopplöst. Arbetsförmedlingen säger "Det finns inga jobb. Men du ska söka ändå. Gör du inte det skickar vi ett hotbrev och tar ifrån dig den lilla inkomst du har."
Jag har blivit bitter. Det värsta jag vet är att se folk i min ålder som jobbar. Hur i hela friden har de lyckats få ett jobb?? De kanske vet hur man ska göra och det vet inte jag. De har väl kontakter och det har inte jag.
Kan de inte bara hitta på jobb för att minska arbetslösheten??
Jag mår så mycket bättre när jag har saker att göra, då vaknar jag till liv och orkar helt plötsligt göra saker för mig själv också! VARFÖR FATTAR INTE FOLK ATT JAG VERKLIGEN VILL JOBBA OCH VERKLIGEN VILL GÖRA DET BRA?!?!?!?!?!
Det är tydligen allt eller inget.
...Är ju så fruktansvärt tråkigt!
Att julpynta är en av mina favoritsysselsättningar, på med julmusik, värm glöggen och pynta!!
Gärna i sällskap av någon/några andra. Tyvärr är inte Thomas lika förtjust.. Pynt ska det vara, men någon annan får gärna sätta upp det.

Allt är liksom frid och fröjd, men plötligt så kommer det nya året och man ska plocka ned allt igen. NOOOOO!
Jag kör på etapp avpynt. När jag kommer på det plockar jag ner lite grejer och nu är jag nästan klar faktiskt!
I dag blev det gardiner, dukar och några tomtar. Vet inte vad som är kvar. Hittar väl en tomte den varmaste dagen i juli! ;-)

Julen 2011
 
Snart är det dock påsk och jag ÄÄÄÄLSKAR påsken! Gud vad härlig den är, man träffar släkten och har traditioner. Jag älskar traditioner. 
 
Påsken då jag bodde på Albion
Jag är så fruktansvärt sugen på att komma igång med träningen igen, men jag har så ont i huvudet! :( Började äntligen bli frisk och så fick jag huvudvärk. Har haft dödsont sen i tisdags, så träna är inte ens att tänka på, jag kunde inte ens riva upp en påse apelsiner.

Men men. På söndag SKA jag vara smärtfri, för då är det BodyPump kvartal! :D:D
Har jag ont så har jag, då får jag trycka i mig några Bamyl och köra ändå, inte så mycket annat att göra. OOOOH Vad kul det ska bli! :D
Hur härligt som helst att träffa min alldeles fantastiska kusin Nina också! =)=)

I dag var jag med Thomas till doktorn och jag satt i väntrummet och kände mig då otrolig trött! Nacken värkte, det fanns inget roligt att titta på (det fanns en tv, men jag fick ont i huvudet av att försöka höra vad de sa för att ljudet var så lågt) så efter en nackstretch ordnade jag Thomas jacka till en kudde och la mig ner på väntsoffan. Jag var ju helt ensam i väntrummet, så även fast jag låg ned fanns det ytterligare två hela lediga soffor. 
Jag hade självklart inte skorna på soffan utan lät dem sticka ut över armstödet. Guuuuuud vad skönt!
Men jag somnade aldrig helt, jag menar, hur avslappnad kan man vara egentligen när det kan komma främlingar när som helst??
 
Hur som haver så kom Thomas snart ut igen och då satt det även två tanter i väntrummet. Av någon anledning såg de väldigt sura ut. 
Thomas och jag gick ut.
 
"Thomas, såg tanterna ogillande ut?" fnissar roat
"Ja." =)
 
Men alltså, hur farligt var det egentligen? En trött tjej vilar lite på en soffa i ett väntrum med hur många lediga platser som helst!! Jag tycker då inte det är något fel med det och jag tycker synd om tanterna som var så sura, måste vara jobbigt. 
 
Ungefär sån här min hade de:
2013 har hittills varit ett extremt dåligt träningsår för mig. Passen jag tränade i januari kan jag räkna på ena handen och jag vet inte om jag har tränat alls i februari! Helt sjukt. 
Jag har inte direkt varit speciellt sjuk, men halsontan har funnits där hela tiden och satt käppar i hjulet. Hoppas på bättring snart, gillar inte att vara såhär stilla! Snart är det BodyPump kvartal också. Kommer väl få halvera min vanliga vikt i alla låtar. Känns alltid som ett misslyckande att behöva göra det, speciellt med massa andra runt omkring, de vet ju inte vad det beror på. Då ser jag bara ut som en svag wannabe-instruktör som inte har något där att göra.
 
Gillar dessutom inte att vara hemma såhär mycket p.g.a. mina grannar. Nyss skrek mannen "MEN DÖÖ!" och sen var det tyst jättelänge. Sedan skreks det nåt mer och nu gråter kvinnan hysteriskt. De bråkar jämt och det tar så himla mycket energi, det går bara inte att stänga det ute! 
 
MEN! En god nyhet i allt elände ;)
Jag ska vara med idrottslärare på en högstadie skola, få ledarutbildningar och ha egna aktiviteter med ungdomarna! Det är genom arbetsförmedlingen och det kan nog bli rätt kul. Men jag ska söka jobb samtidigt och får jag jobb så tar jag såklart det istället. 
Ska bli så otroligt skönt att ha någonting att göra och känner jag mig själv så kommer jag få en himla energi och träningslust när jag har flera bollar i luften igen! :) Har jag väldigt lite att göra blir jag nämligen helt handlingsförlamad och orkar inte med det lilla jag har att göra, men har jag mer att göra och som dessutom inte bara påverkar mig så blir det fart på mig minsann! 
Som när jag var hundvakt åt ett par som skulle gifta sig och samtidigt skulle jag och Thomas stå i baren på bröllopet. Det löste jag genom att lämna hundarna hos mamma och pappa (vi hade dem mycket också) medan vi var på bröllopet och när vi hämtade dem (ca 04.30 på morgonen) var jag så pigg att jag inte kunde gå och lägga mig. Jag gick en sväng med hundarna istället och sedan låg jag vaken flera timmar med ett fånigt leende på läpparna. Jag hade gjort någonting som inte bara var för min skull! Härligt!
 
Snart SKA jag vara frisk och då ska jag börja bygga upp mina förtvinade muskler igen ;) Då kanske jag får mindre ont i ryggen också, brukar bli bättre när jag tränar.
 
Nä, nu lär tvätten vikas! Jag längtar tills Thomas kommer hem efter jobbet så jag får kramas. Tror jag har lite feber igen och jag tror att kramar är den bästa medicinen :)
 
Avslutar med en bild på Sissi när hon hade varit hos veterinären och fått lugnande. Av någon anledning stängde hon inte munnen på flera timmar.
 
Vi har haft ovanan att gå och lägga oss väldigt sent på natten och gå upp väldigt sent på dagen, men eftersom jag har bokat in en körlektion 8.25 så känner jag att det är dags att börja vända tillbaka dygnet.
Därför ringde klockan 10 i morse (vilket den iofs gör varje morgon, men denna morgon stängde jag inte bara av) och jag klev upp. Jag kände mig rätt pigg faktiskt, men nu är jag inte lika pigg längre..

Vi var i alla fall och handlade idag, verkligen välbehövligt och jag behövde ett nytt batteri i min armandsklocka. Så vi åkte iväg och när vi var klara var jag helt chockad över att klockan bara var 12.30! Hela dagen kvar att äta lunch och mysa innan Thomas skulle till jobbet.
Men så packade vi upp och en av de dyraste varorna fattades. Ajdå. Thomas hade haft den i handen när vi var till urmakarn', men sen då?
Vi trodde att den låg kvar i vagnen, så Thomas åkte iväg igen och jag började med lunchen och fortsatte packa upp det allra sista.
Så där står jag och packar upp, och vad hittar jag inte längst ner om inte just den saken!
Så jag ringde hem Thomas igen. Så det kan bli!

Nu ska jag läsa och gosa med Sissi.

Musiken dånar under oss. Fortplantar sig genom våra väggar. Dunkar i hela huvudet. Att det aldrig kan vara tyst någon gång!!
 
I går kväll när vi kom hem från min farmors begravning, otroligt trötta och i behov av skön, ostörd sömn så spelade fanskapen hög musik och skrek de vanliga otrevliga, fula, ilska orden som gör det omöjligt att slappna av och sova.
Ville ringa störningsjouren, men klockan var 23.30 en fredagskväll. Jag tror inte att de hade fest, men utifall liksom. Fest måste man få ha ibland och det var ju fredag. Men ändå växte ilskan.
Jag var SÅ FÖRBANNAD. Det är jämt såhär! 
Jag står ut med att höra barn som kanske gråter eller är missnöjda med någonting, men VUXNA MÄNNISKOR som jämt bråkar och skriker "jävla hora" och sånt är inte ok. Önskar nu att jag hade ringt. 
 
Nu är det visserligen mitt på dan, men jag vill läsa och de går inte när de spelar musik så högt att jag hör vartenda ord som sjungs. Jag hatar att bo i hyreslägenhet och jag hatar mina grannar. J**la stjärtgrannar.
Jag längtar SÅ tills jag får jobb och kan spara till ett hus. Ett hus som inte sitter ihop med någon annans hus. Ett hus där det enda rinnande vattnet som hörs är mitt vatten. Den enda musiken som hörs är min musik (eller Thomas såklart). De enda skriken som hörs kommer från tv:n.
Oooh ett sådant paradis! 
 
Jag är så arg så att jag kokar, men jag vågar inte prata med dem, för de verkar ganska insabila. Ilskna. Man vet aldrig vad de tar sig till. 
Hoppas att de flyttar snart.