Jag undrar vad hon tänker när hon tar en smakbit av skrivblocket. Tänker hon att det nog är gott? Eller är hon bara ute efter att ta sönder? 
Som hon gjorde med våran julgranskartong, alla hörnen på flärparna är borta. Visserligen höll hon på i 4 månader, men ändå, imponerande!
 
Förutom att umgås med min bäver-katt och hennes betydligt normalare syster har jag spenderat dagarna med att servera toast och festis till högstadieungdomar.
Vi har nämligen fått börja hjälpa till i skolcafét (som är typ hur fint, mysigt och bra som helst!!) eftersom vi inte hade speciellt mycket att göra på gymnastiken. Det är faktiskt riktigit roligt i cafét, man får mer kontakt med ungdomarna och blir man hungrig kan man köpa något att äta. Ingenting kostar mer än 10 kronor.
Fruktsalladen är helt gudomlig, men av någon anledning är det knappt någon som köper den. Toppen tycker jag och Linda som får äta upp det som är kvar på fredagseftermiddagen!
 
Vi ska ta med ett gäng elever till gymnastikens hus nästa vecka, det blir nog kul! Men det verkar som att bara jag har bil då, så jag måste nog åka flera vändor eftersom det skulle ta hur lång tid som helst att ta sig dit med buss. Byta och hålla på. 
 
I kväll ska vi äta tacos hos mamma och pappa, ska bli hur mysigt som helst. Jag ska snuffsenuffsa lilla Selmsigosis hur mycket som helst!!
 
Nu ligger jag här och snörvlar och hostar igen, har feber och mår inte speciellt bra.
Efter DEN HÄR gången ska jag vara frisk och komma igång bra med träningen igen! Tror aldrig att jag har varit sjuk såhär mycket på såhär kort tid förr.
Tur att jag har mina livs levande värmepåsar att värma mig på!
Sitter och myser med Sissi i soffan, men i eftermiddag blir det praktik. Känns som att den halsontan jag har haft mest beror på torra slemhinnor, för lite senare på dagen känner jag inte av den.
Men det är så svårt att veta tycker jag. 
 
Jag har blivit väldigt dålig på att ta promenader, jag har ingen hund att ta dem med och jag är rätt trött på att gå omkring här i krokarna.
I förrgår slog det mig att jag ju faktiskt har körkort, så när jag känner att det känns tråkigt att gå så kan jag åka till Hemlingby, ta med lite bra musik (jag hade pump-musiken, men måste hoppa över 2:a och 3:e låten. Går rätt bra att träna till, men jag kan bara inte lyssna på dem annars.) och traska i spåren. Jag gick 5km. Det spåret är så bra, för har man väl börjat på det så finns det inte riktigt någonstans att vika av om man tröttnar! Så jag gick hela.
SKÖNT! Borde göra det oftare. Kankse kan hinna med det innan praktiken, för efter blir det väl mörkt snabbt. Eller kanske inte, det är ju vår! Får tänka på det idag så att jag vet när det blir mörkt.
 
Jag har blivit väldigt ressugen, inte nödvändigtvis utomlands (JO! England!!) utan det kan vara skönt att åka på en liten road trip i Sverige! Vi ska nog göra det i sommar, får se var vi hamnar. Ingenstans med husvagnen som förra sommaren iaf. Det var mysigt, men det tog ju sån himla tid att ta sig fram!! Nej den får vi campa med närmare.
Ibland kan det ju vara kul med en bilresa som tar tid, typ som när vi åkte till Luleå sommaren 2011. Fast jag var allt himla trött när vi kom fram och somnade i en väldigt konstig ställning över två stolar. Vid matbordet.
Fast då körde vi (läs: Thomas) upp en bil åt Thomas jobbarkompis som hade flyttat dit och den hade ingen luftkonditionering. Jag målade naglarna när vi tog en rast, men nackellacket hade typ kokat och var alldeles bubbligt. Föreställ er den värmen sex timmar i en bil. 
 
Santorini i somras!
 
Det var en mysig resa, men jag blev så förbannad på grekerna på restaurangerna! 
 
Servitören: Vill ni ha bröd?
Vi: Nej.
5 min senare
Servitör: Här har ni bröd! (typ springer därifrån)
Efter maten
Servitör: Här är notan, inkl. BRÖD
 
GAAAAAAH!! Resan kunde ha varit billigare utan de tjuvaktiga restaurangerna om vi säger så. 
Jag är ju arbetslös och rätt trött på det. Extremt trött på det, det är inte speciellt kul av flera anledningar:

  1. Det är tråkigt att inte har något att göra, en mening att gå ur sängen på morgonen.
  2. Har man inte utbildning är det väldigt svårt att få jobb och till slut bryts man ner totalt av alla nej och känner sig i stort sett värdelös.
  3. Att vara fattig är väldigt oroligt och gör att framtiden känns tom och hopplös. Att bygga upp ett vettigt liv känns avlägset som bara den eftersom det finns inte rum för sparande. (Om man inte äter gröt alla mål varje dag, men då blir man ju klen och sjuk.)
Så, jag har helt enkelt försökt att vara helt öppen när jag har kollat igenom alla utbildningar som finns. 
Hotell tyckte jag verkade kul, träffa massa nya människor, passa upp, service på hög nivå! Jag vill dock inte gå hotel management på högskola/universitet, jag vill börja längre ner och om jag vill avancera kan jag ju gå där senare i livet.
Så jag kollade yrkeshögskola istället. Där fanns det liknande, men då behöver man ha minst 1-2 års erfarenhet. Hmm.. Svårt att få jobb och erfarenhet utan utbildning, svårt att få utbildning utan erfarenhet.
Stabilt. Dessutom har framtidsutsikterna sett så blandade ut.
 
Jag gjorde dock en helomvändning och bestämde mig för att söka sjuksköterskeprogrammet till i höst.
Det påminner ju om det jag helst vill bli (djursjukskötare), utbildningen finns i Gävle (behöver kanske inte ta lån) och ju mer jag tänker på det desto mer tilltalande blir det!
Jag har en tendens att vara lite hypokondrisk, vilket irriterande nog går ut över min träning. "Oj, har jag ont i halsen?? Jag vet inte.. Är jag bara torr?? Jag vill inte dö! Jag måste vila idag." "Vänta nu! Känns hjärtat konstigt?? Förmodligen inte... Men jag vill inte ta några risker, tänk om jag anstänger mig för hårt och faller ihop! Som de där ungdomarna man hör om då och då! HJÄLP!"
Kanske en ökad förståelse för människokroppen kan lugna ner mig. Jag blir grinig av att vara stilla.
 
Som om inte det var nog så känns det ju himla meningsfullt att hjälpa folk och precis som på hotell så träffar man mycket folk och jag tror att jag skulle vara bra på att ta hand om folk som kanske inte mår jättebra. 
Det finns ju så många avdelningar, så någon ska nog passa mig som handen i handsken!
 
Dessutom har det visat sig att det är väldigt bra att ha någon i familjen/släkten som jobbar på sjukhuset/inom vården eftersom man ibland själv måste se till att rätt undersökningar görs. Det kan ju vara väldigt svårt ibland att förklara exakt hur man känner. Då är det bra med kontakter.
 
Vad gäller framtiden så ser det väldigt ljust ut för det behövs verkligen fler sjuksköterskor, det har jag läst på flera ställen, sett jättemånga annonser för det och hört från säkra källor. 
 
It's perfect! Hoppas jag kommer in. 
 
Tills dess sitter jag här och myser med Sissi
 
Jag har fått praktik på en skola, jag och en tjej till är med en idrottslärare. Tyvärr har han bara högstadieelever och deras attityd drar energin ur mig om en dammsugare. Men vi ska kanske få vara med de mindre barnen på idrottslektionerna också. De är så glada och söta!
I dag är jag dock hemma och är sjuk. Jag blir aldrig riktigt frisk så nu ska jag försöka med vila, honung, så lite socker som möjligt, vitlök och ordentlig mat. Sen ska jag försöka hålla mig frisk genom att springa, styrketräna och äta bra mat. Har funkat förr, då var jag inte sjuk på två år! :O Underbart!
 
 
I dag har jag varit på en högstadieskola hela dagen. Det var inte jättekul direkt. Jag har en nyfunnen respekt för lärare, att de orkar överhuvudtaget!
Ska dit imorgon igen. Och dagen efter det. Och typ varje vardag efter det. Tills jag får ett jobb, eller tills sommaren. Obetalt.
Snacka om morot att kämpa ännu mer för att skaffa jobb! Kruxet är bara att om jag ska vara där hela vardagarna, när ska jag då ha tid att söka jobb? :S
 
Sååååå trött. Men snart kommer mamma och vi ska koka soppa och se på film, härligt! 
 
Har förresten träningsvärken från helvetet, igår kunde jag inte räta ut vänsterarmen för att det gjorde så ont och i morse lyckades jag tvinga ut den, men nu kan jag inte böja den mer än 90 grader. Kanske jag kan röra den helt imorgon! :D 
Benen är lite sådär också, det gör ont att sätta mig, resa mig och gå. Ibland viker sig högerbenet. Jag är som Bambi på hal is. Jag kommer verkligen uppskatta att inte ha ont när det har gått över, hur bra som helst!
 
Nä, nu lär jag gå och lassa i diskmaskinen!
 
Har längtat efter det här hela dagen:
På söndag är det dags för BodyPump-kvartal och jag har haft EN enda halsontfri dag i veckan. Vilken förövrigt var den första på flera veckor.
Jag tränar ALDRIG med ont i halsen, men jag kan inte missa ett kvartal eftersom jag är nyutbildad. De två första åren måste man gå på tre av fyra kvartal och ett av de andra kanske jag är mycket mer sjuk än nu, så det är bara att åka dit. Vilket är härligt på sitt sätt, för jag älskar kvartalen! 
Jag skulle egentligen ha åkt i morgon och sovit hos kära kusin Nina, men sjukdomen har slagit till där med, mycket värre än för mig. Vi kom överens om att jag åker dit en helg när hon är frisk istället.
Fastän hon är sjuk har hon sagt att hon ska hämta/lämna mig vid tåget, världens bästa ängla-kusin! <3
Ska nog fixa en matsäck till tågresan på söndag, jag älskar att äta matsäck på tåg. Fast det är roligare när man är fler. Jag får ladda iPoden så att jag kan lyssna på musik och så ska jag ta med körteoriboken. Kanske är bäst att jag skippar musiken och bara tar med boken.
 
I dag när Thomas kom hem bestämde jag att vi skulle åkta till Hemlingby och gå en promenad. Jag visste hur den idén skulle bemötas, så jag slängde in ett "så bjuder jag på kaffe i hemlingbystugan!". Då kom vi iväg minsann! 
När vi började gå sa Thomas "Är det långt??" (det är också en grej man måste lägga till, lova att vi inte behöver gå långt) och jag sa "Nejdå, det är bara runt berget.".
"RUNT HELA BERGET? Å HERREGUD!" utbrast Thomas. Till saken hör att Hemlingbyberget är typ världens minsta berg. Om det ens egentligen räknas som ett berg och inte en kulle.
Ska försöka motivera mig själv att traska dit någon dag och gå 6:an själv, det är ju så härligt att gå i skogen.
 
Jag på Hemlingbyberget 2011
 
 
 
 
 
Varför i hela friden är det så svårt att motivera sig till att göra en enda grej när man inte har något annat att göra alls och så lätt när man har massor att göra.

Att vara arbetslös är tortyr. Jag hatar det. Jag har inte varit motiverad till någonting på flera månader.
Jag har börjat skjuta upp saker. Det är ju ändå bara mig det påverkar.
Jag gör ingenting och jag blir så himla utmattad av det.
Jag behöver ha saker att att göra, saker som jag inte gör bara för mig eftersom jag helt skiter i såna saker nu. Jag är så himla trött på mitt eget sällskap och trött på att bara göra saker som bara spelar någon roll för mig.
Jag vill ha ett jobb, men det känns så hopplöst. Arbetsförmedlingen säger "Det finns inga jobb. Men du ska söka ändå. Gör du inte det skickar vi ett hotbrev och tar ifrån dig den lilla inkomst du har."
Jag har blivit bitter. Det värsta jag vet är att se folk i min ålder som jobbar. Hur i hela friden har de lyckats få ett jobb?? De kanske vet hur man ska göra och det vet inte jag. De har väl kontakter och det har inte jag.
Kan de inte bara hitta på jobb för att minska arbetslösheten??
Jag mår så mycket bättre när jag har saker att göra, då vaknar jag till liv och orkar helt plötsligt göra saker för mig själv också! VARFÖR FATTAR INTE FOLK ATT JAG VERKLIGEN VILL JOBBA OCH VERKLIGEN VILL GÖRA DET BRA?!?!?!?!?!
Det är tydligen allt eller inget.
...Är ju så fruktansvärt tråkigt!
Att julpynta är en av mina favoritsysselsättningar, på med julmusik, värm glöggen och pynta!!
Gärna i sällskap av någon/några andra. Tyvärr är inte Thomas lika förtjust.. Pynt ska det vara, men någon annan får gärna sätta upp det.

Allt är liksom frid och fröjd, men plötligt så kommer det nya året och man ska plocka ned allt igen. NOOOOO!
Jag kör på etapp avpynt. När jag kommer på det plockar jag ner lite grejer och nu är jag nästan klar faktiskt!
I dag blev det gardiner, dukar och några tomtar. Vet inte vad som är kvar. Hittar väl en tomte den varmaste dagen i juli! ;-)

Julen 2011
 
Snart är det dock påsk och jag ÄÄÄÄLSKAR påsken! Gud vad härlig den är, man träffar släkten och har traditioner. Jag älskar traditioner. 
 
Påsken då jag bodde på Albion
Jag är så fruktansvärt sugen på att komma igång med träningen igen, men jag har så ont i huvudet! :( Började äntligen bli frisk och så fick jag huvudvärk. Har haft dödsont sen i tisdags, så träna är inte ens att tänka på, jag kunde inte ens riva upp en påse apelsiner.

Men men. På söndag SKA jag vara smärtfri, för då är det BodyPump kvartal! :D:D
Har jag ont så har jag, då får jag trycka i mig några Bamyl och köra ändå, inte så mycket annat att göra. OOOOH Vad kul det ska bli! :D
Hur härligt som helst att träffa min alldeles fantastiska kusin Nina också! =)=)

Vi har haft ovanan att gå och lägga oss väldigt sent på natten och gå upp väldigt sent på dagen, men eftersom jag har bokat in en körlektion 8.25 så känner jag att det är dags att börja vända tillbaka dygnet.
Därför ringde klockan 10 i morse (vilket den iofs gör varje morgon, men denna morgon stängde jag inte bara av) och jag klev upp. Jag kände mig rätt pigg faktiskt, men nu är jag inte lika pigg längre..

Vi var i alla fall och handlade idag, verkligen välbehövligt och jag behövde ett nytt batteri i min armandsklocka. Så vi åkte iväg och när vi var klara var jag helt chockad över att klockan bara var 12.30! Hela dagen kvar att äta lunch och mysa innan Thomas skulle till jobbet.
Men så packade vi upp och en av de dyraste varorna fattades. Ajdå. Thomas hade haft den i handen när vi var till urmakarn', men sen då?
Vi trodde att den låg kvar i vagnen, så Thomas åkte iväg igen och jag började med lunchen och fortsatte packa upp det allra sista.
Så där står jag och packar upp, och vad hittar jag inte längst ner om inte just den saken!
Så jag ringde hem Thomas igen. Så det kan bli!

Nu ska jag läsa och gosa med Sissi.

Funderade på en rubrik, typ det drygaste med att blogga, och tänkte först bara skriva onsdag. Seriöst, finns det en tråkigare rubrik?
Plötsligt började ljuva toner ljuda i mitt huvud, hjärnan jobbade helt på egen hand med bilder. Jag såg omslaget till Beatles fantastiska Sgt. Pepper's och insåg snart att de ljuva tonerna kom från "She's leaving home". Att rubriken är så långt från verkligheten som möjligt kan vi bortse från.
Det är en härlig tanke, att orka börja dagen klockan 05.00, men när dagen ekar tom så när som på gårdagens disk och en del damm så är det svårt att motivera sig att gå upp så tidigt. Det kan nog vara svårt ändå, men 06.00 eller 06.30 låter mysigt. 
 
Som det är nu har jag klockan ställd på 06.30 så att jag kan vara ett stöd för Thomas när han måste ur sängen för att hinna i tid till jobbet. I morse var jag till och med så stödjande att jag faktiskt klev ur sängen! (Att det inte var självvalt utan berodde på en fylld blåsa behöver jag ju inte basunera ut..)
När Thomas har kommit ur sängen tar sömnen återigen sitt grepp om mig, men när min klocka ringer behöver jag inte gå in på. Det är inte extremt sent måste jag bara påpeka. 
Men det vore kul att ha en anledning att gå upp. 
 
Jag hatar att vara sysslolös, när jag var liten och var på ridläger så avskydde jag de lediga stunderna då vi fick göra vad vi ville. Vad vi ville innefattade inte att ta en ridtur eller ens att pyssla med hästarna. Vad vi ville skulle tydligen vara att sitta sysslolösa och göra typ ingenting. Göööööörtråkigt! :O 
 
Tur att jag bor med ett par proffessionella underhållare (varav den ena har en ganska mörk, sadistisk humor som inte är speciellt rolig. Att varje dag plocka upp bajs precis bredvid bajslådan är inte en rolig syssla.)
Men såhär kan det se ut:
 
 
De är mina älskade solstrålar <3
 
I går kväll var jag och mamma på bio och såg Les Misérables. Hur bra som helst! Gripande, sorglig, extremt fängslande.
Se den!
I kväll ska jag och Thomas på Ego, hoppas den är så rolig som den verkar!
 
Här om dagen blev vi (Jag, Thomas och hans syster) klara med renoveringen av Thomas mammas vardagsrum. Det har varit kul, men jag har varit så trött att det har känts jobbigt också. Sista dagen hade jag huvudvärk, somnade på soffan, sov trots hammarslag, gnisslande såg osv och när jag vaknade så var allt klart. 
Men jag hade hjälpt till! Jag höll lister, splipade tapetskarvar, spacklade, kom med en superbra lösning på ett problem som blev hur bra som helst, var med och handlade sånt som behövdes och bar massa. Dessutom hade jag tillsammans med Thomas syster tapetserat en plywood-bit till lösningen. Men nej, jag gjorde inte lika mycket som de andra.
 
Utanför droppar det. Plusgrader. Hmm.. Blandade känslor virvlar omkring i mitt inre. 
Å ena sidan har jag inte åkt skidor än och vill ha minusgrader och utflykt till skidspåren, å andra sidan verkar skidåkningen inte bli av och jag längtar efter bar asfalt att jogga på. Jag vill ut och springa! Jag vet hur det brukar bli när jag känner sådan lust att komma ut och springa. 
I mitt huvud går det så lätt, jag susar fram och det är så härligt! Men verkligheten har inte varit på det viset på länge. Typ 2011. Verkligheten nu är att jag ger mig ut, börjar springa, flåset kommer på en gång och inom 5 minuter flåsar jag värre än någonsin och vill gå hem. Löpbandet på gymmet känns lättare. Då vet jag inte riktigt var på sträckan jag är och hur lång tid det kommer att ta. Fast just nu har jag inget gymkort, det är första gången på lite över 3 år som jag inte har det. 
Men jag SKA bli pigg igen. Min plan är: Få ett jobb (tar bort oron över pengar, rastlösheten, känslan av att vara onödig), hitta träningsglädjen, prova nya saker och träffa människor. YES I CAN!
 
Jag tror jag ska träna lite BodyPump nu. Yes. Känner mer för att ta en tupplur, men det får jag göra sen, när jag väl kommer igång är det så skönt! Huvudvärken släpper, jag blir tillräckligt hungrig för att äta lunch och sen mår jag mycket bättre och är mycket piggare! Varför är det så svårt att minnas varje gång??
 
Aja, jag får bita ihop och börja ta bättre han om mig själv, så kan den här överpigga, vältränade saken bli jag igen :) Fast... Lite mer muskler skulle inte skada, det där var kanske lite spinkigt ;-) 
 
 
I dag var Sissi till veterinären. 9.15 stoppade vi henne i kattburen och åkte iväg. På vägen skulle vi köpa små kattsticks som hon tycker om, göra upplevelsen lite mer positiv! Men de hade inte den sorten vi brukar ha och Sissi tyckte antingen inte om eller hade ingen aptit.
Det jamades och det var ju helt obeskrivligt obehagligt att för första gången någonsin åka iväg någonstans utan Kajsa! 
Det gick bra hos veterinären, men de hittade som väntat inget fel. Det sitter i psyket. Vi köpte med oss en feromon-dosa som utsöndrar feromoner (hörs iofs på namnet) och som ska göra katter mer harmoniska. 
Hoppas det fungerar! 
 
Sissi satt med munnen öppen i flera timmar efter veterinärbesöket. Antagligen sviter efter lugnandet.
 
Efter att ha varit hem en sväng och letat en utbildning att gå tills jag får bättre resultat på högskoleprovet (verkar svårt, allt känns så djävulskt ointressant och tråkigt!) så skjutsade Thomas ner mig på stan. Jag hade nämligen klipptid.
Jag var rätt nervös och skämdes lite eftersom det var ett år sedan jag klippte mig senast... Då klippte jag mig på samma ställe och nu blev jag genast igenkänd. Mycket för att jag klippte kort senast och de la upp bilder på sin facebook, som de precis hade kollat igenom idag.
Håret hade dock klarat sig fint, trots en utlandsresa i helvetisk värme. Sköööönt. Jag älskar mitt hår. 
Nu doftar det smultron av frisörens underbara hårspray! :)
 
Nu ska jag nog träna lite. I ärlighetens namn så har inte jag tränat alls i januari. Jag har inte orkat. Orkar egentligen inte nu heller, men jag tror att min otroligt fruktansvärt onda rygg kan bero på att jag inte har tränat. 
Något måste göras åt den, för den gjorde ont även när jag tränade, men den har en tendens att bli ännu värre när jag är stilla. Så för att slippa spänningshuvudvärk varje dag ska jag tvinga mig till att träna nu. 
Vad är det som häääänder med mig?? Jag ÄLSKAR ju att träna! Så varför orkar jag inte, varför längtar jag inte?
 
 
Typ hur trött som helst? Hennes syster ligger på stolen här bredvid, men lite svårt att med en slapp katt på armen försöka rikta datorn ditåt för att ta en bild.. 
 
Nu ska jag gå och försöka väcka Thomas. För tredje gången den här morgonen. 
 
Uppdatering: Lyckades få en bild på Kajsa också! 
 
 
 
HAHA herregud vilken dubbelhaka jag lyckades med då! Hmm.. strike a pose, Karin..
 
 
Ok, jag ska försöka mig på det här med att blogga igen.
Jag tror att det är blir min 6:e blogg, varav i alla fall 3 har varit hemliga och innehållt typ 3 inlägg var. Stabilt!
Men jag ska försöka igen. Uppdateringen blir antagligen sporadisk eftersom jag inte riktigt har så mycket att skriva om.
Jag skulle ju såklart kunna skriva hur många inlägg som helst om hur jag klipper tånaglarna, stirrar på en tall genom fönstret eller packar diskmaskinen, men jag tror inte att det skulle bli så värst intressant. 
Men det här kan ju vara bra! Jag får se till att göra saker så att jag har någonting att skriva om!

I dag har jag faktiskt någonting att skriva om! Jag har bebisgosat!
Jag har ärligt talat inte varit speciellt förtjust i bebisar/barn tidigare, har inte förstått mig på dem och jag har verkligen inte förstått mig på de vuxnas hysteri. Eeehm.. Hallå? Har ni märkt att den inte har speciellt mycket päls?? Päls är väldigt viktigt för att något så litet ska vara intressant. Gärna en svans (om så bara en stump) och morrhår också. Seriöst???? Fast jag har alltid tyckt att jag själv som bebis var otroligt söt. Men det antar jag att alla tycker. 
MEN NU! Någonting har hänt. Jag kan tycka att de är SÖTA! Utan PÄLS! 
Min kompis Ellie var här med sin lilla Samuel, 3 månader, och guuuud så söt. Han dregglade massa på mig och jag tyckte till och med att det var gulligt!
Jag hade en liten present också, en body med polisbilar på.

Jag och Ellie för typ 100 år sedan, något avrundat.
 
För övrigt är jag jättetrött. Förra veckan kissade Sissi ner min fina läderfotölj och jag vet inte hur jag ska få ren den. Jag tog bort alla knappar och tog ur dynorna och snälla Thomas tvättade dem med tvättmedel i badrummet (medan jag sökte febrilt på internet efter tips, ett sökande som övergick till att söka lägenheter i markplan). Jag tror att dynorna är rena nu, men de vill för tusan inte torka! 
I går morse gick vi upp 7 (efter ca 4 timmars sömn, fyyyy Karin!!) och la dem i torkskåpet i tvättstugan. Så gick vi hem och sov en timme. Gick tillbaka och satte igång torkskåpet igen eftersom det inte går att ställa på mer än en timme. Gick hem och sov en timme osv x3.
Inte torra ändå. Tips någon??
Lädret är svårt det med. Kemtvätt kanske, men är det svindyrt så kanske det blir bättre att lämna in allt till en tapetserare och få nytt överdrag.
I går kväll kissade hon i sängen. Jag hann lyfta av täcket innan det sjönk igenom till madrassen som tur var, men ändå.
I dag bokade jag tid hos veterinären så att de får undersöka henne, men jag tror att det är psykiskt. Ska boka tid hos en djurkommunikatör också. Hon MÅSTE bli bra. 

Lill-Sissen
 
Nu ska jag äta, misstänker att mitt och Ellies morotskakefika inte räcker till att överleva på. Fast morötter är ju nyttigt. Ännu ett fy till mig för att jag åt godsaker på en vardag.