Wednesday morning at five o'clock as the day begins

0kommentarer

Funderade på en rubrik, typ det drygaste med att blogga, och tänkte först bara skriva onsdag. Seriöst, finns det en tråkigare rubrik?
Plötsligt började ljuva toner ljuda i mitt huvud, hjärnan jobbade helt på egen hand med bilder. Jag såg omslaget till Beatles fantastiska Sgt. Pepper's och insåg snart att de ljuva tonerna kom från "She's leaving home". Att rubriken är så långt från verkligheten som möjligt kan vi bortse från.
Det är en härlig tanke, att orka börja dagen klockan 05.00, men när dagen ekar tom så när som på gårdagens disk och en del damm så är det svårt att motivera sig att gå upp så tidigt. Det kan nog vara svårt ändå, men 06.00 eller 06.30 låter mysigt. 
 
Som det är nu har jag klockan ställd på 06.30 så att jag kan vara ett stöd för Thomas när han måste ur sängen för att hinna i tid till jobbet. I morse var jag till och med så stödjande att jag faktiskt klev ur sängen! (Att det inte var självvalt utan berodde på en fylld blåsa behöver jag ju inte basunera ut..)
När Thomas har kommit ur sängen tar sömnen återigen sitt grepp om mig, men när min klocka ringer behöver jag inte gå in på. Det är inte extremt sent måste jag bara påpeka. 
Men det vore kul att ha en anledning att gå upp. 
 
Jag hatar att vara sysslolös, när jag var liten och var på ridläger så avskydde jag de lediga stunderna då vi fick göra vad vi ville. Vad vi ville innefattade inte att ta en ridtur eller ens att pyssla med hästarna. Vad vi ville skulle tydligen vara att sitta sysslolösa och göra typ ingenting. Göööööörtråkigt! :O 
 
Tur att jag bor med ett par proffessionella underhållare (varav den ena har en ganska mörk, sadistisk humor som inte är speciellt rolig. Att varje dag plocka upp bajs precis bredvid bajslådan är inte en rolig syssla.)
Men såhär kan det se ut:
 
 
De är mina älskade solstrålar <3
 

Kommentera

Publiceras ej