vardagsfrukter.blogg.se

Sitter och myser med Sissi i soffan, men i eftermiddag blir det praktik. Känns som att den halsontan jag har haft mest beror på torra slemhinnor, för lite senare på dagen känner jag inte av den.

Men det är så svårt att veta tycker jag. 

 

Jag har blivit väldigt dålig på att ta promenader, jag har ingen hund att ta dem med och jag är rätt trött på att gå omkring här i krokarna.

I förrgår slog det mig att jag ju faktiskt har körkort, så när jag känner att det känns tråkigt att gå så kan jag åka till Hemlingby, ta med lite bra musik (jag hade pump-musiken, men måste hoppa över 2:a och 3:e låten. Går rätt bra att träna till, men jag kan bara inte lyssna på dem annars.) och traska i spåren. Jag gick 5km. Det spåret är så bra, för har man väl börjat på det så finns det inte riktigt någonstans att vika av om man tröttnar! Så jag gick hela.

SKÖNT! Borde göra det oftare. Kankse kan hinna med det innan praktiken, för efter blir det väl mörkt snabbt. Eller kanske inte, det är ju vår! Får tänka på det idag så att jag vet när det blir mörkt.

 

Jag har blivit väldigt ressugen, inte nödvändigtvis utomlands (JO! England!!) utan det kan vara skönt att åka på en liten road trip i Sverige! Vi ska nog göra det i sommar, får se var vi hamnar. Ingenstans med husvagnen som förra sommaren iaf. Det var mysigt, men det tog ju sån himla tid att ta sig fram!! Nej den får vi campa med närmare.

Ibland kan det ju vara kul med en bilresa som tar tid, typ som när vi åkte till Luleå sommaren 2011. Fast jag var allt himla trött när vi kom fram och somnade i en väldigt konstig ställning över två stolar. Vid matbordet.

Fast då körde vi (läs: Thomas) upp en bil åt Thomas jobbarkompis som hade flyttat dit och den hade ingen luftkonditionering. Jag målade naglarna när vi tog en rast, men nackellacket hade typ kokat och var alldeles bubbligt. Föreställ er den värmen sex timmar i en bil. 

 

Jag vaknade med ont i halsen, vilket inte går så bra ihop med praktiken eftersom min handledare ska donera en njure till sin syster om nån vecka och absolut inte får bli sjuk.

Så jag skickade iväg ett sms och gjorde allt jag skulle och när det blev tid att åka och jag inte fått svar så åkte jag. Skulle antagligen få svar på vägen och om jag fick klartecken så var jag i tid. 
Men jag fick vända (är lättad faktiskt, jag vill inte sabba det där!!).

 

När jag kom till en trevägskorsning som är precis innan man kör in på vår gata kom det en bil från höger så jag stannade. Det var bara det att tanterna i bilen inte förstod högerregeln och vägen jag åkte på var ju lite större än deras så de trodde att jag hade företräde. 

Eftersom jag hade god tid på mig och ingen bil bakom vägrade jag köra, så tillslut körde de. När jag såg mig omkring upptäckte jag att alla tanter och gubbar på gatan hade stannat upp och stirrade på mig. 

En gubbe såg jätteroad ut, typ "Lilla flicka, du har så mycket att lära om trafikregler" och jag hade lust att ta ner rutan och skrika "HÖGERREGELN! JAG har rätt, NI har fel!!". Han såg så överlägsen ut.

 

Nu är det ju väldigt många som inte kan högerregeln och det är väl inte hela världen, men jag blev bara så irriterad att ALLA stannade och stirrade på mig!

 

Jag har sedan i måndags kl. 15.30 KÖRKORT! 
Snacka om att det kändes grymt konstigt att sätta sig själv i bilen och köra hem till mamma och pappa.

Pappa visste hela tiden att jag hade bokat uppkörning, mamma och Erik visste ingenting, kul att överraska!

Så jag ringde Erik och frågade om de var hemma.

 

Erik: Ja. När kommer du då?
Karin: Jaa.. Jag vet inte riktigt hur lång tid det tar att komma till er riktigt, men inte jättesnart.

 

Så släppte jag av Thomas hemma hos oss (som hade så ont i ryggen att han knappt kunde komma ur bilen. Idag är han på jobbet trots mina protester att vänta en dag till.) och körde raka vägen hem till familjen.

Mamma släppte in mig.

 

Mamma: Cyklade du hit? Det gick så fort!

Jag: Näe, jag tog bilen. (Nonchalant)

Mamma (med tappad haka): VA!? ÄR DET SANT? HAR DU....??

Jag: JAG HAR KÖRKORT!!

 

Haha, oj vad kul det var! 

 

Jag är så himla stolt över mig själv för att jag klarade teorin och körningen på första försöket och BRA dessutom! Det var jag inte säker på, jag var så nervös att jag nästan kräktes. Jag fick sendrag i hela tungroten iaf, kändes som om hela käften skulle sprängas! :O

Skönt att det är klart, nu kan jag koncentrera mig på att lära in annat :)

Jag är ju arbetslös och rätt trött på det. Extremt trött på det, det är inte speciellt kul av flera anledningar:

1. Det är tråkigt att inte har något att göra, en mening att gå ur sängen på morgonen.
2. Har man inte utbildning är det väldigt svårt att få jobb och till slut bryts man ner totalt av alla nej och känner sig i stort sett värdelös.
3. Att vara fattig är väldigt oroligt och gör att framtiden känns tom och hopplös. Att bygga upp ett vettigt liv känns avlägset som bara den eftersom det finns inte rum för sparande. (Om man inte äter gröt alla mål varje dag, men då blir man ju klen och sjuk.)

 

I dag har jag varit på en högstadieskola hela dagen. Det var inte jättekul direkt. Jag har en nyfunnen respekt för lärare, att de orkar överhuvudtaget!

Ska dit imorgon igen. Och dagen efter det. Och typ varje vardag efter det. Tills jag får ett jobb, eller tills sommaren. Obetalt.

Snacka om morot att kämpa ännu mer för att skaffa jobb! Kruxet är bara att om jag ska vara där hela vardagarna, när ska jag då ha tid att söka jobb? :S

 

Sååååå trött. Men snart kommer mamma och vi ska koka soppa och se på film, härligt! 

 

Har förresten träningsvärken från helvetet, igår kunde jag inte räta ut vänsterarmen för att det gjorde så ont och i morse lyckades jag tvinga ut den, men nu kan jag inte böja den mer än 90 grader. Kanske jag kan röra den helt imorgon! :D 

Benen är lite sådär också, det gör ont att sätta mig, resa mig och gå. Ibland viker sig högerbenet. Jag är som Bambi på hal is. Jag kommer verkligen uppskatta att inte ha ont när det har gått över, hur bra som helst!

 

Nä, nu lär jag gå och lassa i diskmaskinen!

 

På söndag är det dags för BodyPump-kvartal och jag har haft EN enda halsontfri dag i veckan. Vilken förövrigt var den första på flera veckor.

Jag tränar ALDRIG med ont i halsen, men jag kan inte missa ett kvartal eftersom jag är nyutbildad. De två första åren måste man gå på tre av fyra kvartal och ett av de andra kanske jag är mycket mer sjuk än nu, så det är bara att åka dit. Vilket är härligt på sitt sätt, för jag älskar kvartalen! 

Jag skulle egentligen ha åkt i morgon och sovit hos kära kusin Nina, men sjukdomen har slagit till där med, mycket värre än för mig. Vi kom överens om att jag åker dit en helg när hon är frisk istället.

Fastän hon är sjuk har hon sagt att hon ska hämta/lämna mig vid tåget, världens bästa ängla-kusin! <3

Ska nog fixa en matsäck till tågresan på söndag, jag älskar att äta matsäck på tåg. Fast det är roligare när man är fler. Jag får ladda iPoden så att jag kan lyssna på musik och så ska jag ta med körteoriboken. Kanske är bäst att jag skippar musiken och bara tar med boken.

 

I dag när Thomas kom hem bestämde jag att vi skulle åkta till Hemlingby och gå en promenad. Jag visste hur den idén skulle bemötas, så jag slängde in ett "så bjuder jag på kaffe i hemlingbystugan!". Då kom vi iväg minsann! 

När vi började gå sa Thomas "Är det långt??" (det är också en grej man måste lägga till, lova att vi inte behöver gå långt) och jag sa "Nejdå, det är bara runt berget.".

"RUNT HELA BERGET? Å HERREGUD!" utbrast Thomas. Till saken hör att Hemlingbyberget är typ världens minsta berg. Om det ens egentligen räknas som ett berg och inte en kulle.

Ska försöka motivera mig själv att traska dit någon dag och gå 6:an själv, det är ju så härligt att gå i skogen.