När man egentligen borde plugga...

0kommentarer

Jahaja, så har jag börjat på högskolan efter ett plugguppehåll på två år. 
Första kursen på sjuksköterskeprogrammet har varit sådär lagomt omotiverande tråkig, men kort som tur är och förmodligen väldigt bra att börja med för att komma igång.
Den har dock fått mina nyvunna vänner att känna att programmet är dötrist och de funderar på att sluta.. Jag gör allt jag kan för att motivera dem till att stanna eftersom jag själv känner precis samma sak men vägrar bli arbetslös igen. Dessutom tror jag att det blir mycket roligare nu när vi snart får börja läsa anatomi och fysiologi!
 
Nu när jag sitter här och skriver borde jag ju egentligen plugga eftersom jag har två saker som ska vara klara den här veckan, en på torsdag och en som jag inte ens har börjat med på fredag. 
Det är bara så ovant att vakna på morgonen och sätta sig och plugga, så det blir liksom att allt känns så mycket roligare. Som t.ex. att göra rent kattlådorna och att duscha. Så det har jag gjort nu. Samtidigt som jag blir mer och mer stressad över att jag inte pluggar. Stabilt. Det hör också till att allt ska skrivas så akademiskt med referensförteckning och grejer som jag inte är van att bry mig om. Jag har lyckats ta mig igenom alla tidigare skoluppgifter utan att ha koll på referenser, men nu är det plötsligt så himla viktigt.
Alltså lider jag av en förlamande prestationsångest.
 
Nä nu bör jag göra frukost (kanske lunch..) och plugga. Kom just på att jag måste iväg vid tre så nu brinner det i knutarna!
 
 

Kommentera

Publiceras ej