Tänka sig att jag kunde skriva den rubriken utan att kika på mina papper! Fast jag kollade när jag redan hade skrivit så att det stämde.
Jag vet också att de celler som tillverkar myelin i det perifera nervsystemet kallas schwannceller minsann!
 
Vi har börjat läsa om nervsystemet nu, för på fredag har vi seminarie om det. Vissa har seminarie om cellen först och börjar med att läsa om det. Sen kommer massa mer också. 
Men det är iaf sjukt intressant! 
 
Del 1 i föreläsningen jag kan se på internet är 12.04 minuter lång, men det har tagit mig hela dagen att komma igång med det. Först sov jag jättelänge, sen började jag men då skulle vi iväg och gosa med Kattis och när jag kom hem överbrukade jag koffein och kan inte sitta still.
Kollade 1 minut och sen gick jag upp och skuttade runt, kollade 1 minut, skuttade runt osv. Jag är en tokstolla!
Ringde Ellie och kollade om hon vill gå en promenad och det ville hon! Kanske blir lättare med koncentrationen efter det.
 
Nä nu lär jag gå så att jag inte blir sen!
Jahaja, så har jag börjat på högskolan efter ett plugguppehåll på två år. 
Första kursen på sjuksköterskeprogrammet har varit sådär lagomt omotiverande tråkig, men kort som tur är och förmodligen väldigt bra att börja med för att komma igång.
Den har dock fått mina nyvunna vänner att känna att programmet är dötrist och de funderar på att sluta.. Jag gör allt jag kan för att motivera dem till att stanna eftersom jag själv känner precis samma sak men vägrar bli arbetslös igen. Dessutom tror jag att det blir mycket roligare nu när vi snart får börja läsa anatomi och fysiologi!
 
Nu när jag sitter här och skriver borde jag ju egentligen plugga eftersom jag har två saker som ska vara klara den här veckan, en på torsdag och en som jag inte ens har börjat med på fredag. 
Det är bara så ovant att vakna på morgonen och sätta sig och plugga, så det blir liksom att allt känns så mycket roligare. Som t.ex. att göra rent kattlådorna och att duscha. Så det har jag gjort nu. Samtidigt som jag blir mer och mer stressad över att jag inte pluggar. Stabilt. Det hör också till att allt ska skrivas så akademiskt med referensförteckning och grejer som jag inte är van att bry mig om. Jag har lyckats ta mig igenom alla tidigare skoluppgifter utan att ha koll på referenser, men nu är det plötsligt så himla viktigt.
Alltså lider jag av en förlamande prestationsångest.
 
Nä nu bör jag göra frukost (kanske lunch..) och plugga. Kom just på att jag måste iväg vid tre så nu brinner det i knutarna!
 
 
 
Jag undrar vad hon tänker när hon tar en smakbit av skrivblocket. Tänker hon att det nog är gott? Eller är hon bara ute efter att ta sönder? 
Som hon gjorde med våran julgranskartong, alla hörnen på flärparna är borta. Visserligen höll hon på i 4 månader, men ändå, imponerande!
 
Förutom att umgås med min bäver-katt och hennes betydligt normalare syster har jag spenderat dagarna med att servera toast och festis till högstadieungdomar.
Vi har nämligen fått börja hjälpa till i skolcafét (som är typ hur fint, mysigt och bra som helst!!) eftersom vi inte hade speciellt mycket att göra på gymnastiken. Det är faktiskt riktigit roligt i cafét, man får mer kontakt med ungdomarna och blir man hungrig kan man köpa något att äta. Ingenting kostar mer än 10 kronor.
Fruktsalladen är helt gudomlig, men av någon anledning är det knappt någon som köper den. Toppen tycker jag och Linda som får äta upp det som är kvar på fredagseftermiddagen!
 
Vi ska ta med ett gäng elever till gymnastikens hus nästa vecka, det blir nog kul! Men det verkar som att bara jag har bil då, så jag måste nog åka flera vändor eftersom det skulle ta hur lång tid som helst att ta sig dit med buss. Byta och hålla på. 
 
I kväll ska vi äta tacos hos mamma och pappa, ska bli hur mysigt som helst. Jag ska snuffsenuffsa lilla Selmsigosis hur mycket som helst!!
 
Thomas jobbar ikväll så jag tänkte se någon bra film. Kände mig plötsligt så himla Doktor Zjivago-sugen, så jag satte i första skivan och kröp ihop under en filt i soffan.
Fyra timmar, ett skivbyte och hundratusentals tårar senare sitter jag med ett mosigt ansikte och skrynkligt hjärta och undrar hur himla smart det egentligen var att se den helt själv en kväll. Men den är ju så bra!! 
Jag blir så himla arg på Jurij som snaskar på sidan av. Bara för att nämna en sak man blir arg på i den filmen liksom.
Men det värsta är nästan sista scenen. 
 
Tur att man har mysiga katter som muntarar upp efteråt!
 
 
Nu ska jag avdramatisera med Star Wars och magträning :)
Nu ligger jag här och snörvlar och hostar igen, har feber och mår inte speciellt bra.
Efter DEN HÄR gången ska jag vara frisk och komma igång bra med träningen igen! Tror aldrig att jag har varit sjuk såhär mycket på såhär kort tid förr.
Tur att jag har mina livs levande värmepåsar att värma mig på!
Sitter och myser med Sissi i soffan, men i eftermiddag blir det praktik. Känns som att den halsontan jag har haft mest beror på torra slemhinnor, för lite senare på dagen känner jag inte av den.
Men det är så svårt att veta tycker jag. 
 
Jag har blivit väldigt dålig på att ta promenader, jag har ingen hund att ta dem med och jag är rätt trött på att gå omkring här i krokarna.
I förrgår slog det mig att jag ju faktiskt har körkort, så när jag känner att det känns tråkigt att gå så kan jag åka till Hemlingby, ta med lite bra musik (jag hade pump-musiken, men måste hoppa över 2:a och 3:e låten. Går rätt bra att träna till, men jag kan bara inte lyssna på dem annars.) och traska i spåren. Jag gick 5km. Det spåret är så bra, för har man väl börjat på det så finns det inte riktigt någonstans att vika av om man tröttnar! Så jag gick hela.
SKÖNT! Borde göra det oftare. Kankse kan hinna med det innan praktiken, för efter blir det väl mörkt snabbt. Eller kanske inte, det är ju vår! Får tänka på det idag så att jag vet när det blir mörkt.
 
Jag har blivit väldigt ressugen, inte nödvändigtvis utomlands (JO! England!!) utan det kan vara skönt att åka på en liten road trip i Sverige! Vi ska nog göra det i sommar, får se var vi hamnar. Ingenstans med husvagnen som förra sommaren iaf. Det var mysigt, men det tog ju sån himla tid att ta sig fram!! Nej den får vi campa med närmare.
Ibland kan det ju vara kul med en bilresa som tar tid, typ som när vi åkte till Luleå sommaren 2011. Fast jag var allt himla trött när vi kom fram och somnade i en väldigt konstig ställning över två stolar. Vid matbordet.
Fast då körde vi (läs: Thomas) upp en bil åt Thomas jobbarkompis som hade flyttat dit och den hade ingen luftkonditionering. Jag målade naglarna när vi tog en rast, men nackellacket hade typ kokat och var alldeles bubbligt. Föreställ er den värmen sex timmar i en bil. 
 
Santorini i somras!
 
Det var en mysig resa, men jag blev så förbannad på grekerna på restaurangerna! 
 
Servitören: Vill ni ha bröd?
Vi: Nej.
5 min senare
Servitör: Här har ni bröd! (typ springer därifrån)
Efter maten
Servitör: Här är notan, inkl. BRÖD
 
GAAAAAAH!! Resan kunde ha varit billigare utan de tjuvaktiga restaurangerna om vi säger så. 
Jag vaknade med ont i halsen, vilket inte går så bra ihop med praktiken eftersom min handledare ska donera en njure till sin syster om nån vecka och absolut inte får bli sjuk.
Så jag skickade iväg ett sms och gjorde allt jag skulle och när det blev tid att åka och jag inte fått svar så åkte jag. Skulle antagligen få svar på vägen och om jag fick klartecken så var jag i tid. 
Men jag fick vända (är lättad faktiskt, jag vill inte sabba det där!!).
 
När jag kom till en trevägskorsning som är precis innan man kör in på vår gata kom det en bil från höger så jag stannade. Det var bara det att tanterna i bilen inte förstod högerregeln och vägen jag åkte på var ju lite större än deras så de trodde att jag hade företräde. 
Eftersom jag hade god tid på mig och ingen bil bakom vägrade jag köra, så tillslut körde de. När jag såg mig omkring upptäckte jag att alla tanter och gubbar på gatan hade stannat upp och stirrade på mig. 
En gubbe såg jätteroad ut, typ "Lilla flicka, du har så mycket att lära om trafikregler" och jag hade lust att ta ner rutan och skrika "HÖGERREGELN! JAG har rätt, NI har fel!!". Han såg så överlägsen ut.
 
Nu är det ju väldigt många som inte kan högerregeln och det är väl inte hela världen, men jag blev bara så irriterad att ALLA stannade och stirrade på mig!
 
Såhär såg de ut
Jag har sedan i måndags kl. 15.30 KÖRKORT! 
Snacka om att det kändes grymt konstigt att sätta sig själv i bilen och köra hem till mamma och pappa.
Pappa visste hela tiden att jag hade bokat uppkörning, mamma och Erik visste ingenting, kul att överraska!
Så jag ringde Erik och frågade om de var hemma.
 
Erik: Ja. När kommer du då?
Karin: Jaa.. Jag vet inte riktigt hur lång tid det tar att komma till er riktigt, men inte jättesnart.
 
Så släppte jag av Thomas hemma hos oss (som hade så ont i ryggen att han knappt kunde komma ur bilen. Idag är han på jobbet trots mina protester att vänta en dag till.) och körde raka vägen hem till familjen.
Mamma släppte in mig.
 
Mamma: Cyklade du hit? Det gick så fort!
Jag: Näe, jag tog bilen. (Nonchalant)
Mamma (med tappad haka): VA!? ÄR DET SANT? HAR DU....??
Jag: JAG HAR KÖRKORT!!
 
Haha, oj vad kul det var! 
 
Jag är så himla stolt över mig själv för att jag klarade teorin och körningen på första försöket och BRA dessutom! Det var jag inte säker på, jag var så nervös att jag nästan kräktes. Jag fick sendrag i hela tungroten iaf, kändes som om hela käften skulle sprängas! :O
Skönt att det är klart, nu kan jag koncentrera mig på att lära in annat :)
Jag är ju arbetslös och rätt trött på det. Extremt trött på det, det är inte speciellt kul av flera anledningar:

  1. Det är tråkigt att inte har något att göra, en mening att gå ur sängen på morgonen.
  2. Har man inte utbildning är det väldigt svårt att få jobb och till slut bryts man ner totalt av alla nej och känner sig i stort sett värdelös.
  3. Att vara fattig är väldigt oroligt och gör att framtiden känns tom och hopplös. Att bygga upp ett vettigt liv känns avlägset som bara den eftersom det finns inte rum för sparande. (Om man inte äter gröt alla mål varje dag, men då blir man ju klen och sjuk.)
Så, jag har helt enkelt försökt att vara helt öppen när jag har kollat igenom alla utbildningar som finns. 
Hotell tyckte jag verkade kul, träffa massa nya människor, passa upp, service på hög nivå! Jag vill dock inte gå hotel management på högskola/universitet, jag vill börja längre ner och om jag vill avancera kan jag ju gå där senare i livet.
Så jag kollade yrkeshögskola istället. Där fanns det liknande, men då behöver man ha minst 1-2 års erfarenhet. Hmm.. Svårt att få jobb och erfarenhet utan utbildning, svårt att få utbildning utan erfarenhet.
Stabilt. Dessutom har framtidsutsikterna sett så blandade ut.
 
Jag gjorde dock en helomvändning och bestämde mig för att söka sjuksköterskeprogrammet till i höst.
Det påminner ju om det jag helst vill bli (djursjukskötare), utbildningen finns i Gävle (behöver kanske inte ta lån) och ju mer jag tänker på det desto mer tilltalande blir det!
Jag har en tendens att vara lite hypokondrisk, vilket irriterande nog går ut över min träning. "Oj, har jag ont i halsen?? Jag vet inte.. Är jag bara torr?? Jag vill inte dö! Jag måste vila idag." "Vänta nu! Känns hjärtat konstigt?? Förmodligen inte... Men jag vill inte ta några risker, tänk om jag anstänger mig för hårt och faller ihop! Som de där ungdomarna man hör om då och då! HJÄLP!"
Kanske en ökad förståelse för människokroppen kan lugna ner mig. Jag blir grinig av att vara stilla.
 
Som om inte det var nog så känns det ju himla meningsfullt att hjälpa folk och precis som på hotell så träffar man mycket folk och jag tror att jag skulle vara bra på att ta hand om folk som kanske inte mår jättebra. 
Det finns ju så många avdelningar, så någon ska nog passa mig som handen i handsken!
 
Dessutom har det visat sig att det är väldigt bra att ha någon i familjen/släkten som jobbar på sjukhuset/inom vården eftersom man ibland själv måste se till att rätt undersökningar görs. Det kan ju vara väldigt svårt ibland att förklara exakt hur man känner. Då är det bra med kontakter.
 
Vad gäller framtiden så ser det väldigt ljust ut för det behövs verkligen fler sjuksköterskor, det har jag läst på flera ställen, sett jättemånga annonser för det och hört från säkra källor. 
 
It's perfect! Hoppas jag kommer in. 
 
Tills dess sitter jag här och myser med Sissi
 
Jag har fått praktik på en skola, jag och en tjej till är med en idrottslärare. Tyvärr har han bara högstadieelever och deras attityd drar energin ur mig om en dammsugare. Men vi ska kanske få vara med de mindre barnen på idrottslektionerna också. De är så glada och söta!
I dag är jag dock hemma och är sjuk. Jag blir aldrig riktigt frisk så nu ska jag försöka med vila, honung, så lite socker som möjligt, vitlök och ordentlig mat. Sen ska jag försöka hålla mig frisk genom att springa, styrketräna och äta bra mat. Har funkat förr, då var jag inte sjuk på två år! :O Underbart!
 
 
I dag har jag varit på en högstadieskola hela dagen. Det var inte jättekul direkt. Jag har en nyfunnen respekt för lärare, att de orkar överhuvudtaget!
Ska dit imorgon igen. Och dagen efter det. Och typ varje vardag efter det. Tills jag får ett jobb, eller tills sommaren. Obetalt.
Snacka om morot att kämpa ännu mer för att skaffa jobb! Kruxet är bara att om jag ska vara där hela vardagarna, när ska jag då ha tid att söka jobb? :S
 
Sååååå trött. Men snart kommer mamma och vi ska koka soppa och se på film, härligt! 
 
Har förresten träningsvärken från helvetet, igår kunde jag inte räta ut vänsterarmen för att det gjorde så ont och i morse lyckades jag tvinga ut den, men nu kan jag inte böja den mer än 90 grader. Kanske jag kan röra den helt imorgon! :D 
Benen är lite sådär också, det gör ont att sätta mig, resa mig och gå. Ibland viker sig högerbenet. Jag är som Bambi på hal is. Jag kommer verkligen uppskatta att inte ha ont när det har gått över, hur bra som helst!
 
Nä, nu lär jag gå och lassa i diskmaskinen!
 
Har längtat efter det här hela dagen:
På söndag är det dags för BodyPump-kvartal och jag har haft EN enda halsontfri dag i veckan. Vilken förövrigt var den första på flera veckor.
Jag tränar ALDRIG med ont i halsen, men jag kan inte missa ett kvartal eftersom jag är nyutbildad. De två första åren måste man gå på tre av fyra kvartal och ett av de andra kanske jag är mycket mer sjuk än nu, så det är bara att åka dit. Vilket är härligt på sitt sätt, för jag älskar kvartalen! 
Jag skulle egentligen ha åkt i morgon och sovit hos kära kusin Nina, men sjukdomen har slagit till där med, mycket värre än för mig. Vi kom överens om att jag åker dit en helg när hon är frisk istället.
Fastän hon är sjuk har hon sagt att hon ska hämta/lämna mig vid tåget, världens bästa ängla-kusin! <3
Ska nog fixa en matsäck till tågresan på söndag, jag älskar att äta matsäck på tåg. Fast det är roligare när man är fler. Jag får ladda iPoden så att jag kan lyssna på musik och så ska jag ta med körteoriboken. Kanske är bäst att jag skippar musiken och bara tar med boken.
 
I dag när Thomas kom hem bestämde jag att vi skulle åkta till Hemlingby och gå en promenad. Jag visste hur den idén skulle bemötas, så jag slängde in ett "så bjuder jag på kaffe i hemlingbystugan!". Då kom vi iväg minsann! 
När vi började gå sa Thomas "Är det långt??" (det är också en grej man måste lägga till, lova att vi inte behöver gå långt) och jag sa "Nejdå, det är bara runt berget.".
"RUNT HELA BERGET? Å HERREGUD!" utbrast Thomas. Till saken hör att Hemlingbyberget är typ världens minsta berg. Om det ens egentligen räknas som ett berg och inte en kulle.
Ska försöka motivera mig själv att traska dit någon dag och gå 6:an själv, det är ju så härligt att gå i skogen.
 
Jag på Hemlingbyberget 2011
 
 
 
 
 
Varför i hela friden är det så svårt att motivera sig till att göra en enda grej när man inte har något annat att göra alls och så lätt när man har massor att göra.

Att vara arbetslös är tortyr. Jag hatar det. Jag har inte varit motiverad till någonting på flera månader.
Jag har börjat skjuta upp saker. Det är ju ändå bara mig det påverkar.
Jag gör ingenting och jag blir så himla utmattad av det.
Jag behöver ha saker att att göra, saker som jag inte gör bara för mig eftersom jag helt skiter i såna saker nu. Jag är så himla trött på mitt eget sällskap och trött på att bara göra saker som bara spelar någon roll för mig.
Jag vill ha ett jobb, men det känns så hopplöst. Arbetsförmedlingen säger "Det finns inga jobb. Men du ska söka ändå. Gör du inte det skickar vi ett hotbrev och tar ifrån dig den lilla inkomst du har."
Jag har blivit bitter. Det värsta jag vet är att se folk i min ålder som jobbar. Hur i hela friden har de lyckats få ett jobb?? De kanske vet hur man ska göra och det vet inte jag. De har väl kontakter och det har inte jag.
Kan de inte bara hitta på jobb för att minska arbetslösheten??
Jag mår så mycket bättre när jag har saker att göra, då vaknar jag till liv och orkar helt plötsligt göra saker för mig själv också! VARFÖR FATTAR INTE FOLK ATT JAG VERKLIGEN VILL JOBBA OCH VERKLIGEN VILL GÖRA DET BRA?!?!?!?!?!
Det är tydligen allt eller inget.
...Är ju så fruktansvärt tråkigt!
Att julpynta är en av mina favoritsysselsättningar, på med julmusik, värm glöggen och pynta!!
Gärna i sällskap av någon/några andra. Tyvärr är inte Thomas lika förtjust.. Pynt ska det vara, men någon annan får gärna sätta upp det.

Allt är liksom frid och fröjd, men plötligt så kommer det nya året och man ska plocka ned allt igen. NOOOOO!
Jag kör på etapp avpynt. När jag kommer på det plockar jag ner lite grejer och nu är jag nästan klar faktiskt!
I dag blev det gardiner, dukar och några tomtar. Vet inte vad som är kvar. Hittar väl en tomte den varmaste dagen i juli! ;-)

Julen 2011
 
Snart är det dock påsk och jag ÄÄÄÄLSKAR påsken! Gud vad härlig den är, man träffar släkten och har traditioner. Jag älskar traditioner. 
 
Påsken då jag bodde på Albion
Jag är så fruktansvärt sugen på att komma igång med träningen igen, men jag har så ont i huvudet! :( Började äntligen bli frisk och så fick jag huvudvärk. Har haft dödsont sen i tisdags, så träna är inte ens att tänka på, jag kunde inte ens riva upp en påse apelsiner.

Men men. På söndag SKA jag vara smärtfri, för då är det BodyPump kvartal! :D:D
Har jag ont så har jag, då får jag trycka i mig några Bamyl och köra ändå, inte så mycket annat att göra. OOOOH Vad kul det ska bli! :D
Hur härligt som helst att träffa min alldeles fantastiska kusin Nina också! =)=)

I dag var jag med Thomas till doktorn och jag satt i väntrummet och kände mig då otrolig trött! Nacken värkte, det fanns inget roligt att titta på (det fanns en tv, men jag fick ont i huvudet av att försöka höra vad de sa för att ljudet var så lågt) så efter en nackstretch ordnade jag Thomas jacka till en kudde och la mig ner på väntsoffan. Jag var ju helt ensam i väntrummet, så även fast jag låg ned fanns det ytterligare två hela lediga soffor. 
Jag hade självklart inte skorna på soffan utan lät dem sticka ut över armstödet. Guuuuuud vad skönt!
Men jag somnade aldrig helt, jag menar, hur avslappnad kan man vara egentligen när det kan komma främlingar när som helst??
 
Hur som haver så kom Thomas snart ut igen och då satt det även två tanter i väntrummet. Av någon anledning såg de väldigt sura ut. 
Thomas och jag gick ut.
 
"Thomas, såg tanterna ogillande ut?" fnissar roat
"Ja." =)
 
Men alltså, hur farligt var det egentligen? En trött tjej vilar lite på en soffa i ett väntrum med hur många lediga platser som helst!! Jag tycker då inte det är något fel med det och jag tycker synd om tanterna som var så sura, måste vara jobbigt. 
 
Ungefär sån här min hade de: